Franskan schmanskan. Ibland går det skitbra och ibland går det.. mindre skitbra. Eller skitkässt. Mitt självförtroende fick sig en turn ikväll. Måste alla prata så bra? Och kan lampjäveln sluta surra?! Vi sitter i världens sämsta klassrum. Bänkarna är anpassade till mellanstadieelever, så man sitter dubbelvikt och kutar över den nerklottrade vickande bänken. Dörren öppnas med ett gnissel lite då och då, eftersom fönstret som inte går att stänga (!) skapar tvärdrag. Det som är positivt är dock att jag lärt känna några fler i klassen. Hong som jobbar på kinesiska ambassaden vars pojkvän bor i London, italienska Nicolette som pratar skiitbra (så du kan dra) och Groueutschen...nånting från Polen som e jättesnäll och röker. Precis som jag.
I måndags roade sig jag och Sidney med google earth. Kolla in de fina pixen på våra hem. Och stora parken, där jag spenderar många timmar om dan. Speciellt dagar som denna då solen strålar och den klarblåa himlen lockar. 15 grader och glada människor struttar runt.



Parken är favoritstället för speciellt:
1. Småkillarna som möts upp och röker joints och lyssnar på tecno från deras röda (alltid röda) risiga bil.
2. Unga muslimska par, äntligen utan förkläde, som pussas och håller handen.
3. Hundmaffian. Dessa rika socitetsstroppar som klär sina hundar i sparkdräkter. Det är kanske skammen över klädvalet som gör hundarna aggressiva och jämt anfaller min Sessa. Sessa må vara mindre vacker, men hon är åtminstone naken!
4. Bilskolan, med deras orangea koner, som övar fickparkering. Jag gick förbi en sån bil häromdagen. Instruktören konverserade och flickan lyssnade uppmärksammat med en CIGG i ena handen, växelspaken i andra. I bilen! Med stängd ruta. Varför?!
5. Gamla gamla tanter med knänätstrumpor med lika gamla gråhåriga hundar, som promenerar så sakta så sakta. Dom kan inte göra annat än gå i den där parken, dom kommer ju aldrig hem.
I onsdags var Sidney ledig så han visade mig några guldkorn i Bryssels grustag. Vi besökte två second hand bokaffärer och jag ville aldrig gå hem! Efter några timmars shopping och promenix åkte vi hem och åt halvt ihjäl oss. Hembeställning av kina och sen några timmar senare toasts i överflöd och kilovis med choklad. Jag gick upp 1,5 kilo. Inget skämt.
Nu är det wildboyz! Jag ligger tre år efter säger Hanna.