Sedan sist har jag ...

... arbetat ideellt på en festival och samlat in pengar till barnen i Kenya.

... besökt mega-informations-kontoret för EU.

... målat fulväggen hos Sidney finvit. Fulfönstret likaså. Och mig själv.

...tappat bort min kamera.

... letat efter min kamera överallt och hos alla.

.. hittat min kamera hemma!

... haft internationell pokerkväll med Sidney, Ludo och Bosso.

... overkligt nog klarat av första tentan i Eu-kunskap!

... blivit trakasserad av en stalker.

... börjat flamländska-kursen.

... tvingat belgare och polacker att titta på Sverige-fotboll.

... räddat livet på en gammal farbror på tunnelbanan.

... tappat minnet (läs förträngt verkligheten) och har glömt både inbetalningar och att söka CSN.

... varit på katolskt dop för Sidneys gudson Hugo.

... kelat med Lilys (Annelies och Cekes) nyfödda kattungar.

... tagit mig igenom en envis och ordentlig förkylning.

... gjort en dagsutflykt till Frankrike.

:) Dagens Yeay: Har kopierat husnyckeln, så nu kan jag äntligen låsa vindsdörren i sovrummet. Därmed kan jag sova tryggt och Sidney behöver inte bli utelåst då han i vanlig ordning slarvar bort sin nyckel en gång i veckan.
:( Dagens Näj: Plugg på dan + arbeta på huset hela kvällen. Detta på en måndag dessutom!

Vive la France et des vacanses!

Så bar det iväg på ett husbilsäventyr längs Frankrikes kust. Jag och Sidney betade av 200 mil under resans 6 dagar. Tillsammans med alla andra husbilsfreaks. Vi mötte flera hundra varje dag (och knappt en enda husvagn) och överallt fanns dessa speciella husbilsövernattningsplatser. Vi träffade många husbilsfantaster (inte en enda under 50 bast dock) från Frankrike, Holland, Belgien och Tyskland.

Resan började ju bra med två gigantiska broar. Det är ju inga problem alls ... Om man inte har en extrem brofobi, vill säga. Jag förstår fortfarande inte hur jag klarade mig igenom detta.
Och HUR kunde jag plåta skiten?

Vi besökte många pittoreska hamnstäder. Detta är Honfleur.

Dessa vackra utsikter fanns överallt längs kusten.

Här syns de artificiella bryggorna som amerikanarna och engelsmännen placerade ut vid anfallet mot tyskarna vid andra världskrigets uppgörelse.

Vi besökte bunkrar och stränder vid Omaha Beach. Det var som sagt här kriget fick sitt blodiga slut. Lägg märke till den sönderbombade marken på tredje bilden.

Vid den amerikanska kyrkogården vilar 10 000 soldater som föll i slaget.
Det finns många fler kyrkogårdar som denna både i Frankrike och Belgien.
Vilken man än besöker så är det lika svårt att ta in det man ser.

I Caen besökte vi ett gigantiskt museum om andra världskriget. Autentiska videos, massvis med bildmaterial, redovisningar, fordon, personliga tillbehör, böcker, information, historier, fakta, kamp, musik, drömmar och hopp. Museet var en mycket intressant och lärorik upplevelse, men också en plågsam sådan.

Med tunga, men intressanta minnen i bagaget begav vi oss vidare till ett betydligt lättsammare mål: Turistmagneten Mont St Michel. Appropå denna bild kan jag påpeka att jag inte var helt nöjd med käket på resan. Fritur kan gå bra nån gång (jag har blivit hjärntvättad i Belgien) men fy för det franska köket. Grisöron, inälvor, tassar och annan kattmat. Det värsta jag åt på denna resa var komage! Varken jag eller Sidney förstod vårt eget bästa när vi beställde in den lokala specialitén.


Här posar vi framför klosterön Mont St Michel som ligger mitt ute i vattnet. Vi promenixade hela vägen ut, tack vare tidvattnet.

Man kunde förvisso parkera sin bil där,

men bara fram till 19 då vattnet spolar bort hela parkeringen.

Under dagen såg det ut så här. Kilometerlång strand runt hela ön. Vi passade på att äta en underbar middag (ok, all fransk mat smakar inte apa) av ostron och pilgrimsmusslor på en mysig terass med havs... eller jag menar strandutsikt.

Efter en klostercider eller två (eller tre) insåg vi att vi stannat för länge.
Vips så hade havet kommit tillbaka och därmed var vi strandsatta.


Vi lyckades så småningom ta oss i land
och fick tack vare förseningen se Mont St Michel i sitt vackraste ljus.

En helgonlik Sidney jagar mygg i vår (läs Sidneys föräldrars) husbil!


Detta är båtstaden Erquy. Och detta är en typisk husbilsparkering. Massor med husbilar och vacker utsikt. Och gjatis dessutom!
Challengern närmast är våran.


Medan vattnet höll sig borta flockades folk för att jaga ..? eller plocka snäckor och ostron. Seafood, helt enkelt. Det är väl lika vanligt som när vi i Svealand fummlar runt i skogen för att plockar svamp och lingon.

En gammal musselodling.

Det såg ganska kul ut när alla båtar låg på land två gånger per dag.

Solnedgång och havet ... I love.

Jag är van vid den lilla viken i Hällevik där vinden pustar lite sådär lamt.

Här var det helt klart andra bullar! Rauw!

Last destination: Champagne och Epernay!

Under en vecka om året skördas alla vindruvor. Det sker inom bestämda datum och man får varken påbörja innan eller fortsätta efter. Mitt i denna karusell rullade vi in i regionen. Massor med action med uppspelta producenter, glada miner och ivriga extraarbetare.

Vindruvor findruvor.

Här försöker jag se cool ut, eftersom jag också kört husbil!
On the highways liksom! Jag ÄR cool!

Och självklart så måste man (läs Sidney) stjäla vindruvor från fälten.

"Like they will notice!"

Vi besökte flera champagneproducenter och blev bjudna på dricka och bra historier. Champagne är helt klart det närmsta en laglig drog man kan komma. Och hej! vad det köptes skumpa!

En kväll besökte vi en champagnebar som veckan till ära hade promotion på all skumpa. 3€ glaset av vilket märke som helst.
Tummen upp på champagnekorken!

:) Dagens Yeay: En helt fantastisk resa med många bra minnen.

:( Dagens Näj: Nu börjar verkligheten igen. Och jag ligger redan efter med studierna.

Att jag är stark!

Vi hade planerat in en välförtjänt semester.
Men först måste man tydligen göra sig förtjänt av den. Pff!

Jag har pysslat järnet. Städat och skurat och putsat och fejat. Satt upp tavlor och möblerat om. Bobban-draperiet satte jag upp på dörren, och jag har ännu inte bestämt mig för om det är white trash eller exklusivt.
Spelar kvitta, jag gillar det!

Sen är d det här med huset va.
Det är tungt, det är svettigt, det är spindlar och det är damm.
Men shit va kul det är att riva ner väggar!
Jag känner mig stark.

Sen tappade jag tålamodet och då åker - i vanlig ordning - kameran fram.
Se så många pojkvänner jag har! Mmmmmm...

Voilà! En ny panorama. Detta är Sidneys tomt.
Kossorna ingick dessvärre inte.


Efter all slit belönade vi oss med matfrossa.
De smarriga majsen stulade vi från grannens fält.
Han hade ju så många ...

:) Dagens Yeay: Allt är klart för vägg-byggar-killen som kommer i slutet av veckan.

:( Dagens Näj: Varför kan jag inte få muskler? På riktigt, menar jag.