Som att åldras 10 år på en månad

Anledningarna till att det har gått så lång tid sen förra inlägget skulle jag kunna skriva en hel bok om. Det har varit en tuff månad.
Var ska vi börja...?

Vernissagen gick strålande under öppningsdagen

Alla mina vänner här kom för att stötta mig: fransmännen från Bever, Herfelingen crew med Annelies och Diedrik i spetsen och slutligen hela tjocka Oetingen crew. Det var rörande att se så många där.

Annelies var en av de som organiserade eventet och hon ägnade hela den långa kvällen med att släcka allas stora törst.

Här står svärmor och son och studerar mina verk

Och det här låter ju som en fantastisk vernissage. Mja... stödet fanns där och det är jag evigt tacksam för. Men organisationen var under all kritik. Inbjudningarna delades ut fem dagar innan den stora kvällen. Under de resterande två dagarna kom det sammanlagt 15 personer... Arrangörerna struntade i att vara där de övriga två dagarna, så även om någon skulle vara intresserad av att köpa så kunde ingen genomföra det. Själv satt jag hemma med en tenta, vilket alla visste om, och kunde inte komma förrän söndagen. Ingen av oss fem utställare sålde någonting. Vidare så insåg jag under vernissagen att jag inte är bra nog. Jag har alltid varit väldigt självkritisk och tuff mot mig själv, men det slog mig verkligen att jag bara leker på en amatörsnivå. Jag måste köpa ny kamera och lägga ner mer själ i mitt arbete. Efter att ha lagt ner så mycket tid och pengar på detta event tog det klena resultatet musten ur mig. Jag tryckt ner mig själv ordentligt i skorna och funderade på att lägga av med allt vad fotografering heter. Jag nästan skämdes över mina verk. Nu i efterhand så vet jag att det inte är så pass illa. Jag är nöjd med vad jag har gjort, men jag måste lägga i en annan växel om jag vill fortsätta. Första delmålet är att köpa en ny kamera... Och den jag vill ha kostar mer än en månadslön så en och annan uppoffring måste göras...

Svärmor kom till vernissagen med ett jättevackert blomsterarrangemang som hon själv "slängt ihop". Att få råd och stöd av en äkta konstnär och estet känns riktigt bra!

Nästa kris kom dagen därpå. För första gången i mitt liv har jag misslyckats med en uppgift i skolan. Va fan gör det, tänker du. Men för mig kom det som en chock. Pretentiös som jag är ska jag ju alltid vara bäst. Och eftersom jag redan var deppig hade jag inget immunförsvar kvar att bagatellisera detta problem. Den veckan innehöll många tårar och jag kände mig helt värdelös. Det värsta är att jag fick för mig att jag inte kunde tänka längre. Mina tankar hade fastnat i nån slags pausbild. Jag fick flashbacks tillbaks till den tid då jag gick in i väggen för några år sedan. Mitt liv har ett så otroligt högt tempo för tillfället. Om man ramlar av i en kurva är det inte bara omöjligt att ta sig upp igen, utan det gör också förbannat ont när man når marken.

Vidare har det också varit riktigt tungt när det gäller husarbetet. Sidney hade inget jobb under tre veckor, vilket gav honom en underbar möjlighet att komma ifatt och jobba på huset. Dessvärre fick vi problem med väggarna som skulle torka. Vi började se tecken på svamp och var tvungna att hyra in svindyra maskiner för att åtgärda det. Sidney kunde bara stå och titta på. Allt arbete stannade upp eftersom inget kunde göras innan väggarna torkat. Så han blev deppig och pengarna rasade iväg i hög fart.

Till råga på alla jävligheter så insjuknade vi båda två i sjuhelvetes förkylning. Feber, ledvärk, snornäsa, halsont, hosta och allt annat man kan komma på. Det hela slutade med att vi båda tappade rösten med några dagars mellanrum. Och att vi bor i en ladugård gör ju inte saken bättre. Så där låg vi i sängen och hostade ikapp med istappar på näsan. Varje andetag skapade rökmoln över våra huvuden. Det som gjorde det hela ännu tuffare var ju att jag inte kunde sluta varken plugga eller jobba under denna period. Det är alldeles för stressigt på jobbet och tidningen för att vara hemma. Och jag har alldeles för många tentor nu för att koppla bort studierna.

ANYWAY! Nog med gnället! Vi överlevde och det är det viktigaste! Och vinden har vänt! Det är fortfarande stressigt men det finns många saker att glädjas över ändå:

• Jag har blivit erbjuden att sitta i SWEAs styrelse. SWEA är the Swedish Art Club här i Belgien. Styrelsen har sett mitt arbete med tidningen och vill att jag joinar dem. Jag är otroligt tacksam för erbjudandet, men var tvungen att tacka nej på grund av... ja gissa, tidsbrist. Men när studierna är klara hoppas jag att erbjudandet står kvar.
• Både Sidney och Sita har fyllt år (28+1) vilket vi firade med stort kalas och restaurangbesök.
• Efter att ha reparerat skadan med uppgiften i media- och kommunikationsvetenskap och klarat av slutexamen i del I så väntade en glad överraskning: Jag fick VG!!
• Jag hade samtal med en av franskalärarna på Skype och hon sa att OM jag fortsätter på samma sätt under resten av veckorna så väntar ett VG även där!
  

På tal om tidningen. Det går riktigt bra med tidningen och den förbättras ständigt. Jag har fått mycket bra kritik från läsare och kunder.



En annan rolig händelse var när jag gick på den officiella öppningen av JCCBS (Junior Chamber of Commerce Belgium Sweden) hemma hos självaste svenska ambassadören Magnus Robach. Min vän Sandra, som är involverad i organisationen, är tjejen i rött.


Goda nyheter med huset är att vi nu äntligen har fått alla fönster installerade. Här är den stora fiiina sliding dörren i matsalen!! Nu är huset helt stängt, vilket vi har firat med både en och två flaskar skumpa.

Och här är dörren! Yeay!


I vanlig ordning tar Sita alla tillfällen i akt för att få uppmärksamhet.


Väggarna har nu torkat och i helgen kunde Sidney
påbörja golvläggningen i badrummet.

Jag som hatar snö borde ju inte ge den nån uppmärksamhet, men det är ganska extraordinärt att vi har snö här, så det är allt värt en bild. Här tar svärföräldrarnas hund Hotesse sig en tugga av det iskalla pudret. Snön försvann, thank god, dagen därpå.

Och jag håller med Hotesse. Det är fasen så mycket slappare i värmen!

:) Dagens Yeay: Förstående föräldrar. Trots mina femtioelva utbrott och humörsbergodalbana så stöttar de mig i vårt och torrt. De står ut med mina dåliga dalar då allt är svart (särskilt måndagar!) likväl som de står ut med mina överenergiska toppar som är minst lika jobbiga. Jag slutar ju aldrig prata! Det känns otroligt skönt att veta att de alltid finns där. Jag hoppas bara ni förstår hur mycket jag älskar er! Tack för att ni står ut!
:) Dagens Näj: Belgiens postverksamhet. Först slarvar de bort två sjukhusräkningar för mig (från i våras då jag skadade handen) vilket ledde till att de krävde mig på böter. Men nu har tack och lov svärmor räddat mig ur sitsen och faran är över. Vidare slarvar de bort Sidneys viktiga kontrakt som han skickat till ett byggföretag, så nu måste han göra om hela proceduren. Och slutligen tog det över 20 dagar att skicka ett brev från Sverige och hit. What tha hell is happening?!?!

Störtling suger

Veckan började med att Sterling gick i konkurs och vi förlorade våra julbiljetter för 2000 spänn! Så jävla frustrerande speciellt med tanke på att en av biljetten var köpt endast två dagar tidigare! Lyckligtvis hittade vi nya biljetter, så nu får vi hoppas att Brussels airlines inte konkursar... före jul iallafall. Veckan var tack och lov inte helt nattsvart. Mina kära bossar låter mig trycka min broschyr till vernissagen med jobbets monstermaskin - gratis! Det tar man ju tacksamt emot, särskilt då bara framkallningarna och raminköpen går på några tusenlappar bara det. En annan positiv sak med förra veckan är att jag, med oddsen mot mig, fortfarande springer! I lördags tog jag även en runda i regnet. Extra poäng där, tack. Och en extra mesförkylning på köpet. Smart, Lotta.

Veckan husstatus: Rumänerna har kletat klart de vita väggarna i badrum och gästrum. Nu slipar Sidney ytorna och installerar spotsen i taket. Nästa steg är att måla den gröna balken, lägga golvet samt att kakla med det specialdesignade italienska kaklet som Sidney lyckades pruta ner med 35% genom att övertyga dem att han har "yrkesstatus" eftersom han jobbar i filmbranschen och kan skaffa företaget mer kunder.

Appropå Sidneys jobb. Här är den senaste reklamfilmen han jobbade med. För att se hela reklamen klicka på länken http://www.youtube.com/watch?v=schw94Yc0sc

För att undvika fuktskador påskyndar vi torkningen av väggarna med hjälp av denna raketliknande eldkanon. Tyckte den såg så kul ut att den bara måste visas upp!

Efter en lång hundlivsdag känns det skönt att komma in i värmen.
Här värmer vår smarta hund sina små tassar under kaminen!

Ytterligare en bild på min polare grannhästen. Jag brukar ta hem gamla knäckebröd från affären som jag matar Pållen och de tre åsnorna med (ja, och Sita med). De är helt tokiga i denna svenska specialité och de kommer galloperandes i världens fart så fort jag närmar mig hagen.

November betyder skördedags - både för små och stora bönder. Vems just denna djungel är kan man aldrig veta. Å andra sidan kan man hitta dessa plantor i var och varannans trädgård. Någon som kommer ihåg mina hippiegrannar från Herfelingen (45+, john-lennon-glasögon och batikfärgade T-shirts) som rökte gräs tills det kom ut rök ur öronen på dem. Eller polisen som jag brukade samtala med när jag rastade labradorerna i Bryssel. Till och med han puffade ju runt på sin lilla "stick". Hur som helst, alla gör som de vill, men för egen del är evigt tacksam för att jag är HELT ointresserad av denna frestelse. Tacka vet jag vitt vin!


I fredags var vi hemma hos Pat på en födelsedagsdrink. Hör och häpna när Lotta Johansson hellre åkte hem en timme senare till hund, brasa och fåtölj! Inte ofta jag är så tråkig! Coolt va?! Men det klart, det tog jag ju igen i lördags. Sidney var Dj på den årliga festen God made me funky. Här turnar han loss the turning tables med stöd av en uppspelt Cekes.

Veckans babe måste vara Marlies! Inte bara för att hon posar så fint i sin snygga tröja, utan också som tröst då hennes bil blev stulen häromnatten.

:) Dagens Yeay: En söndag utan måsten! Jag har planerat in denna dag i en hel vecka. En trött och slö bakfylledag. Vilket lyx! Jag har gått runt som i dvala. Promenixat runt i trädgården, ätit feta frits framför tv:n, kollat på en film för första gången på hundra år och inte gjort något vettigt alls. Mer såna här dagar, plijs!

:( Dagens Näj: I morse upptäckte jag, men framförallt Sita, att grannarnas påfåglar hittat in i vår trädgård. Sita i hetsig galopp efter den vackra, skräckslagna hanfågeln som VINGKLIPPTS (= lätt byte även om Sita båda varit blind och döv) och jag i panik kubbandes efter Sita. Stopp, nej, fy, inte! Fjädrarna yrde och vips så satt fina fågeln i Sitas gap. Tillslut fick jag loss hundfan som flög in i sin bur med huvudet före. Sen på med handskar och jaga runt på den handikappade men dock snabba fågeln som fortfarande irrade runt bland våra buskar. Därefter, med fågeln under armen, fick jag en in konversation med den ena grannen (den snälla av de båda pojkvännerna). Han var inte alls arg, det var ju på vår tomt som deras djur hade tagit sig in. Han tyckte snarare synd om mig, då han hade iakttagit hela cirusen. Jaja, så kan det gå. Jag hoppas bara att de vidtar åtgårder för fågeln, vare sig det blir reabilitering eller avlivning. Jag menar, jag vill ju inte att fågeln ska lida och plågas.