Jag och Sidney har jobbat för svärfar, när han befann sig på minisemester i Luxembourg. Att leverera frits till olika små lokala frituurer låter kanske inte så kul, men det var precis vad det var! Vi tuffade runt längs den flamländska landsbyggden och inspirerades av hus- och trädgårdsbyggen. Vi har normalt sett alltid en massa bollar i luften samtidigt och har svårt att finna power-tid att bara prata, så detta var ett gyllene tillfälle för det.
Jag har hälsat på i affären i Waterloo. Vid kassan står den nya tjejen Ebba.
Till affären har jag dessutom gjort denna jobbannons.
De söker nämligen en ny shop assistant i höst.
Jag har varit hemma hos Sandra på lunch, i hennes fina lägenhet vid Merode. Hon bjöd på en fantastiskt god hemmagjord lasagne och till efterrätt åt vi jordgubbar i grädde. Mums!
Jag har vidare sett världens minsta häst, typ. Föräldrarna är ponnysar i miniformat och fölet är max 3 äpplen hög. Jag lovar!
Jag var inte den enda som imponerades av detta kreatur. Kolla bara hur liten hästen är jämfört med Kims ben! Ma gahd! En sådan häst skulle man lätt kunna trycka ner i en Gucci-väska.
Vi har haft sommarväder och glädjeskutt!
På vissa ställen räckte gräset i vår trädgård upp till midjan. Vincent lärde mig köra traktor, så jag hjälpte också till att klippa det för en gångs skull! Kolla in monsterhunden som är på väg att attackera den flitiga hussen.
På tal om monsterhunden. Jag har den teorin att en hund måste vänja sig vid liv och rörelse så att de kan hantera bland annat barn och festligheter med hög musik och fyrverkerier. Man vill ju inte ha en livrädd hund som blir skrämd för det lilla minsta. Därför brukar jag gömma mig bakom hörn och sedan rusa fram och föra en massa liv! I början blev hon lite jädd, men nu är hon så van att hon igonerar mig fullständigt.
Svärmor har en stor passion i trädgårdsarbete. Hon planterar och pjåtar och fixar och donar. Deras växthus florerar av läckerheter, som bland annat dessa jordgubbar.
På tal om mat. Jag har också besökt en jättefin restaurang i Gent, som är ekologisk och har sin egen bondgård varifrån de tar köttet till restaurangen. Jag åt läskande flamländska sparris till förrätt, utsökt anka till huvudrätt och denna dröm till efterrätt: färska jordgubbar, maränger och myntaglass!Jag gick nämligen och klippte av mitt råttbo till hår.
Ser jag yngre ut? Va? Någon?!




som idag är ett muséum för tortyrredskap...

Vi har även utökat vår bekantskapskrets med en svenska och hennes belgiska familj. Av en ren tillfällighet lärde jag känna Lina som - inte bara visade sig vara en härlig svenska i min ålder - utan som också bor 10 minuter ifrån oss. Hennes pojkvän är också en blandras och det var komiskt att se att killarna först konverserar på franska ett bra tag, och hur de sedan omedvetet under kvällens gång gick över till flamländska. Vidare har de också en hund: Bull Mastiffen Bamse. Här avnjuter vi alla en solig barbq i vår trädgård.
Sidney kunde inte längre hålla tassarna borta från boxen med 1 meter öl. Här provsmakar Vincent och Sidney några av guds gåvor till Belgien. Och i vanlig ordning frustreras Sidney av mitt ointresse fö denna dryck. Han tycker det borde vara kriminellt som utlänning att flytta till Belgien och inte gilla öl. Kanske har han rätt? Jag har åtminstone en sjukt allvarlig passion för den andra gåvan till landet, dvs choklad. Det borde väl ge mig några pluspoäng i alla fall?:) Dagens Yeay: Jag har bestämt mig för att börja springa igen! Idag sprang jag och Sita i strålande solsken efter jobbet. Det yeay'igaste med det är att jag har kommit på en teknik för att komma in i andra andningen!!





Senare på kvällen begav vi oss till den spanska festivalen Euroferia och inte var det fel på stämingen där heller! Vi åt paella och drack drinkar, såg på hästuppvisning och flamencodans.
Söta flickor slängde imponerande på sina kitchiga flamencoklänningar.


I lördags var vi på Thomas och Audreys fantastiska bröllop i Grammont. Festen tog plats i ett magnifikt komplex uppe på ett berg med utsikt över hela den flamländska landsbygden.
Det är inte varje dag vi bönder klär upp oss,
Efter vigselakten bjöds det på skumpa och apetizers i mängder ute i solen, innan det var dags för alla 80 personer att ta plats vid de vackert dekorerade borden.
Saras portugisiska rötter lyser klart igenom på denna bild.
Uppenbarligen blev jag inte mätt på all denna mumsiga mat, utan här försöker jag äta upp min egen lilla köttbulle. Och visst ser det himla romantiskt ut när Sidney sitter där med kniven i högsta hugg?!
Förra gången vi besökte parken tog jag femtioelva bilder på alla möjliga sorters djur. Denna gången ligger fokusen på Johansson-släktet.
Sen blev det tårta på terassen!
Grabbarna grus parkerade sig vid Saint Gery där de utforskade ölparadisets djungel, medan vi brudar powershoppade på Rue Neuve.
Och så här glada var familjen när storstadsbesöket var över. Bryssel är vackert, men hektiskt och stort. Tacka vet ja landet och koss-era!
Sita skötte sig helt exemplariskt med barnen. Jag var tidigare orolig att hon skulle busa för mycket med dem eller hoppa på dem så att de ramlade omkull. Men nej då, hon var helt fantastisk. Hon höll sig vid dem hela tiden och kunde inte få nog av deras lekar och kelande händer. Denna bild är ett bra bevis på detta. När Sita tycker något är obekvämt (som å man tvättar henne eller bär henne) så fäller hon ner öronen. Ungarna blåste såpbubblor på henne och fastän hon inte gillar det så ligger hon snällt kvar mitt ibland dem.

