Jobbelibobb

Eftersom chifen har gett mig ledigt över jul så har jag ställt upp och jobbat lite extra de senaste veckorna. Dagskassan är dubblerad nu under december månad eftersom folk köper julmat till förbannelse! Men vi har det under kontroll och detta delvis tack vare att vi har fått hjälp av kitchen-bitchen Ulrika. Hon är en grym göteborgska som använder affären som sitt dagis fram tills dess att hon kan börja rida igen i januari.

Samtidigt har jag lyckats avsluta den franska muntliga universitetskursen! Jag pratade med läraren på Skype i torsdag och hon var imponerad av mina framgångsrika utveckling! Jag vet fortfarande inte om jag får G eller VG, men det spelar ingen roll. Jag är bara så otroligt glad att ännu en kurs är avbockad. Och att min franska har blivit betydligt bättre är ju så klart superchouette aussi!

Jag håller just nu på att göra en narratologisk filmanalys av Le fabuleux destin d'Amélie Poulain i media och kommunikationsvetenskapen. Att "tvingas" se denna film om och om igen har varit en ren fröjd!
"Rater sa vie est un droit inaliénable."

Sidney har varit duktig han med. Här är reklamfilmen för franska Banque Populaire som Sidney för några månader sen var med och skapade. För att se hela filmen gå till:
http://www.youtube.com/watch?v=hLFm9CgWqIQ

I lördags hade vi Sidneys (4 veckor försenad) födelsedagsmiddag med svärpäronen. Vi åt tre-rätters på Cardinael. Vakteln och de färska kantarellerna till förrätt var utsökta, likaså saffransscampisarna och noisettebrylén och nötglassen. Men har-ryggen däremot smakade pest och pina. Så nu ligger den och slåss med kotungan om första platsen på min äckelmat-lista.

Annick önskade sig ett foto på oss i julklapp och eftersom vi knappt har några på oss tillsammans fick jag ctrl x:a och ctrl-v:a. Här är resultatet! Sist jag var hemma hos henne upptäckte jag till min förvåning att ett målat porträtt av oss hängde på kontoret, vilket jag påpekade under middagen. Då sa hon att det bara var något hon "slängt ihop" lite sådär i förbifarten. Hon sa också att hon hade många fler porträtt av oss som vi kan få när huset är klart! Nice surprise - men inget förvånar mig längre när det gäller denna underkvinna!

Idag har jag jobbat på ett Lucia-evenemang på Skandinaviska skolan. Jag känner mig fasen mer svensk här än hemma i Svedala. 200 personer körade så fina julsånger att man blev alldeles tårögd. Vi på Gourmet bjöd sedan på en liten jultallrik med snittar och glögg. Det var en stessig men rolig dag, fast nu är jag riktigt sliten...

Söta flickor spred ljus och julstämning

:) Dagens Yeay: Har fått årslutsbonus på jobbet! Nu överlever vi denna månaden med!

:( Dagens Näj: Sov tre timmar inatt. Grubbleri, grubblera. Så nu ska jag hoppa i säng omedelbums.

Nedräkningen har börjat

Så rullar vi in i december månad och skulle det kunna vara så att allt lugnar ner sig då? Å nä! Au contraire, mon frère! Studierna går mot sitt slut och dt gäller bara att hålla ut lite till. Det är nu bara 8 dagar tills jag åker hem och innan dess ska jag avklara 3 veckors studier...

Efter några lugna jobbveckor för Sidney så börjar erbjudandena rasa in igen. Han har precis avslutat en reklamfilm för mitt favoritgodis M&M! På kvällarna tömde han fickorna på små godispaket som han smugglat med sig hem till mig. I veckan har han också deltagit i skapandet av en stor reklamfilm för L'oreal med modeller från Italien, Ryssland, Tyskland och USA. En av dem var Sarah Jessica Parker! Sånt tycker jag är kul och lite spännande, men fattar Sidney detta?! Nej, utan han störde sig mest på hennes peanut på hakan.

Nya numret är ute! Denna gång önskar vi alla en god jul
med hjälp av våra minsta kunder!

Badrummet formas sakta men säkert.
I can not wait until I can bada in the hörnbadkar!

Vi försöker också bli klara med gästrummet, som ligger bredvid badrummet, så fort som möjligt. Tanken är att vi först ska bo där
medan det stora sovrummet fixas.

Jag försökte ta några fina bilder på en poserande Sita
men hon ser ju bara farlig ut...

I torsdags var vi hembjudna på födelsedagsdrink hos Cekes. Vi gav honom en låda av finaste Bordeaux och en handgjord väggklocka med detta motiv.

I lördags firades St Nicolas. St Nicolas ser ut som jultomten i påvekostym och är en snäll gammal farbror som kommer för att kolla om barnen varit snälla. Och har dom det så får de presenter. Men har dom inte varit det så bussar han sin kompanjon Svarte Petter på dem. Svarte Petter har svart kryllig peruk och är svartmålad i ansiktet, och hans uppdrag är att skrämma skiten ur barn. Härligt rasistiskt initiativ som hänger kvar från den gamla kolonialtiden... Svärmor gav oss hur som helst detta choklad- och marsipankonstverk. I like!

Igår avklarade jag den skriftliga språkkursen! Det är en sådan otrolig känsla att avsluta en kurs! Detta firades med en kalasfylla på Fifth Wheel. Jag tror ingen därhemma kan föreställa sig vilket jäkla ös det är på denna lokala bar på söndagar. Fotbollshuliganerna kollar på fotboll på tv och vrålar i kapp, jägarlaget avslutar helgens jakt, den feta gubben dricker porto och röker cigarr i sin ensamhet och den konstiga damen bjuder alla pubens besökare på en drink - varje gång! Utöver dessa original kryllar det av barn, hundar, tonåringar, gamlingar och så oss såklart. Och på stereon spelas fruktansvärt dålig musik, typ deras motsvarigheter till Per Gessle och Arvingarna. Och det är förbannat kul!

:) Dagens Yeay: Ett halvår efter att bilen börjat pipa efter en kontroll har vi nu äntligen haft inne den på verkstaden!! Mindre yeay'igt blir det kanske när räkningen kommer, men tills dess ska jag njuta av min nycheckade bil.

:( Dagens Näj: De lovar snö till onsdag...

Som att åldras 10 år på en månad

Anledningarna till att det har gått så lång tid sen förra inlägget skulle jag kunna skriva en hel bok om. Det har varit en tuff månad.
Var ska vi börja...?

Vernissagen gick strålande under öppningsdagen

Alla mina vänner här kom för att stötta mig: fransmännen från Bever, Herfelingen crew med Annelies och Diedrik i spetsen och slutligen hela tjocka Oetingen crew. Det var rörande att se så många där.

Annelies var en av de som organiserade eventet och hon ägnade hela den långa kvällen med att släcka allas stora törst.

Här står svärmor och son och studerar mina verk

Och det här låter ju som en fantastisk vernissage. Mja... stödet fanns där och det är jag evigt tacksam för. Men organisationen var under all kritik. Inbjudningarna delades ut fem dagar innan den stora kvällen. Under de resterande två dagarna kom det sammanlagt 15 personer... Arrangörerna struntade i att vara där de övriga två dagarna, så även om någon skulle vara intresserad av att köpa så kunde ingen genomföra det. Själv satt jag hemma med en tenta, vilket alla visste om, och kunde inte komma förrän söndagen. Ingen av oss fem utställare sålde någonting. Vidare så insåg jag under vernissagen att jag inte är bra nog. Jag har alltid varit väldigt självkritisk och tuff mot mig själv, men det slog mig verkligen att jag bara leker på en amatörsnivå. Jag måste köpa ny kamera och lägga ner mer själ i mitt arbete. Efter att ha lagt ner så mycket tid och pengar på detta event tog det klena resultatet musten ur mig. Jag tryckt ner mig själv ordentligt i skorna och funderade på att lägga av med allt vad fotografering heter. Jag nästan skämdes över mina verk. Nu i efterhand så vet jag att det inte är så pass illa. Jag är nöjd med vad jag har gjort, men jag måste lägga i en annan växel om jag vill fortsätta. Första delmålet är att köpa en ny kamera... Och den jag vill ha kostar mer än en månadslön så en och annan uppoffring måste göras...

Svärmor kom till vernissagen med ett jättevackert blomsterarrangemang som hon själv "slängt ihop". Att få råd och stöd av en äkta konstnär och estet känns riktigt bra!

Nästa kris kom dagen därpå. För första gången i mitt liv har jag misslyckats med en uppgift i skolan. Va fan gör det, tänker du. Men för mig kom det som en chock. Pretentiös som jag är ska jag ju alltid vara bäst. Och eftersom jag redan var deppig hade jag inget immunförsvar kvar att bagatellisera detta problem. Den veckan innehöll många tårar och jag kände mig helt värdelös. Det värsta är att jag fick för mig att jag inte kunde tänka längre. Mina tankar hade fastnat i nån slags pausbild. Jag fick flashbacks tillbaks till den tid då jag gick in i väggen för några år sedan. Mitt liv har ett så otroligt högt tempo för tillfället. Om man ramlar av i en kurva är det inte bara omöjligt att ta sig upp igen, utan det gör också förbannat ont när man når marken.

Vidare har det också varit riktigt tungt när det gäller husarbetet. Sidney hade inget jobb under tre veckor, vilket gav honom en underbar möjlighet att komma ifatt och jobba på huset. Dessvärre fick vi problem med väggarna som skulle torka. Vi började se tecken på svamp och var tvungna att hyra in svindyra maskiner för att åtgärda det. Sidney kunde bara stå och titta på. Allt arbete stannade upp eftersom inget kunde göras innan väggarna torkat. Så han blev deppig och pengarna rasade iväg i hög fart.

Till råga på alla jävligheter så insjuknade vi båda två i sjuhelvetes förkylning. Feber, ledvärk, snornäsa, halsont, hosta och allt annat man kan komma på. Det hela slutade med att vi båda tappade rösten med några dagars mellanrum. Och att vi bor i en ladugård gör ju inte saken bättre. Så där låg vi i sängen och hostade ikapp med istappar på näsan. Varje andetag skapade rökmoln över våra huvuden. Det som gjorde det hela ännu tuffare var ju att jag inte kunde sluta varken plugga eller jobba under denna period. Det är alldeles för stressigt på jobbet och tidningen för att vara hemma. Och jag har alldeles för många tentor nu för att koppla bort studierna.

ANYWAY! Nog med gnället! Vi överlevde och det är det viktigaste! Och vinden har vänt! Det är fortfarande stressigt men det finns många saker att glädjas över ändå:

• Jag har blivit erbjuden att sitta i SWEAs styrelse. SWEA är the Swedish Art Club här i Belgien. Styrelsen har sett mitt arbete med tidningen och vill att jag joinar dem. Jag är otroligt tacksam för erbjudandet, men var tvungen att tacka nej på grund av... ja gissa, tidsbrist. Men när studierna är klara hoppas jag att erbjudandet står kvar.
• Både Sidney och Sita har fyllt år (28+1) vilket vi firade med stort kalas och restaurangbesök.
• Efter att ha reparerat skadan med uppgiften i media- och kommunikationsvetenskap och klarat av slutexamen i del I så väntade en glad överraskning: Jag fick VG!!
• Jag hade samtal med en av franskalärarna på Skype och hon sa att OM jag fortsätter på samma sätt under resten av veckorna så väntar ett VG även där!
  

På tal om tidningen. Det går riktigt bra med tidningen och den förbättras ständigt. Jag har fått mycket bra kritik från läsare och kunder.



En annan rolig händelse var när jag gick på den officiella öppningen av JCCBS (Junior Chamber of Commerce Belgium Sweden) hemma hos självaste svenska ambassadören Magnus Robach. Min vän Sandra, som är involverad i organisationen, är tjejen i rött.


Goda nyheter med huset är att vi nu äntligen har fått alla fönster installerade. Här är den stora fiiina sliding dörren i matsalen!! Nu är huset helt stängt, vilket vi har firat med både en och två flaskar skumpa.

Och här är dörren! Yeay!


I vanlig ordning tar Sita alla tillfällen i akt för att få uppmärksamhet.


Väggarna har nu torkat och i helgen kunde Sidney
påbörja golvläggningen i badrummet.

Jag som hatar snö borde ju inte ge den nån uppmärksamhet, men det är ganska extraordinärt att vi har snö här, så det är allt värt en bild. Här tar svärföräldrarnas hund Hotesse sig en tugga av det iskalla pudret. Snön försvann, thank god, dagen därpå.

Och jag håller med Hotesse. Det är fasen så mycket slappare i värmen!

:) Dagens Yeay: Förstående föräldrar. Trots mina femtioelva utbrott och humörsbergodalbana så stöttar de mig i vårt och torrt. De står ut med mina dåliga dalar då allt är svart (särskilt måndagar!) likväl som de står ut med mina överenergiska toppar som är minst lika jobbiga. Jag slutar ju aldrig prata! Det känns otroligt skönt att veta att de alltid finns där. Jag hoppas bara ni förstår hur mycket jag älskar er! Tack för att ni står ut!
:) Dagens Näj: Belgiens postverksamhet. Först slarvar de bort två sjukhusräkningar för mig (från i våras då jag skadade handen) vilket ledde till att de krävde mig på böter. Men nu har tack och lov svärmor räddat mig ur sitsen och faran är över. Vidare slarvar de bort Sidneys viktiga kontrakt som han skickat till ett byggföretag, så nu måste han göra om hela proceduren. Och slutligen tog det över 20 dagar att skicka ett brev från Sverige och hit. What tha hell is happening?!?!

Störtling suger

Veckan började med att Sterling gick i konkurs och vi förlorade våra julbiljetter för 2000 spänn! Så jävla frustrerande speciellt med tanke på att en av biljetten var köpt endast två dagar tidigare! Lyckligtvis hittade vi nya biljetter, så nu får vi hoppas att Brussels airlines inte konkursar... före jul iallafall. Veckan var tack och lov inte helt nattsvart. Mina kära bossar låter mig trycka min broschyr till vernissagen med jobbets monstermaskin - gratis! Det tar man ju tacksamt emot, särskilt då bara framkallningarna och raminköpen går på några tusenlappar bara det. En annan positiv sak med förra veckan är att jag, med oddsen mot mig, fortfarande springer! I lördags tog jag även en runda i regnet. Extra poäng där, tack. Och en extra mesförkylning på köpet. Smart, Lotta.

Veckan husstatus: Rumänerna har kletat klart de vita väggarna i badrum och gästrum. Nu slipar Sidney ytorna och installerar spotsen i taket. Nästa steg är att måla den gröna balken, lägga golvet samt att kakla med det specialdesignade italienska kaklet som Sidney lyckades pruta ner med 35% genom att övertyga dem att han har "yrkesstatus" eftersom han jobbar i filmbranschen och kan skaffa företaget mer kunder.

Appropå Sidneys jobb. Här är den senaste reklamfilmen han jobbade med. För att se hela reklamen klicka på länken http://www.youtube.com/watch?v=schw94Yc0sc

För att undvika fuktskador påskyndar vi torkningen av väggarna med hjälp av denna raketliknande eldkanon. Tyckte den såg så kul ut att den bara måste visas upp!

Efter en lång hundlivsdag känns det skönt att komma in i värmen.
Här värmer vår smarta hund sina små tassar under kaminen!

Ytterligare en bild på min polare grannhästen. Jag brukar ta hem gamla knäckebröd från affären som jag matar Pållen och de tre åsnorna med (ja, och Sita med). De är helt tokiga i denna svenska specialité och de kommer galloperandes i världens fart så fort jag närmar mig hagen.

November betyder skördedags - både för små och stora bönder. Vems just denna djungel är kan man aldrig veta. Å andra sidan kan man hitta dessa plantor i var och varannans trädgård. Någon som kommer ihåg mina hippiegrannar från Herfelingen (45+, john-lennon-glasögon och batikfärgade T-shirts) som rökte gräs tills det kom ut rök ur öronen på dem. Eller polisen som jag brukade samtala med när jag rastade labradorerna i Bryssel. Till och med han puffade ju runt på sin lilla "stick". Hur som helst, alla gör som de vill, men för egen del är evigt tacksam för att jag är HELT ointresserad av denna frestelse. Tacka vet jag vitt vin!


I fredags var vi hemma hos Pat på en födelsedagsdrink. Hör och häpna när Lotta Johansson hellre åkte hem en timme senare till hund, brasa och fåtölj! Inte ofta jag är så tråkig! Coolt va?! Men det klart, det tog jag ju igen i lördags. Sidney var Dj på den årliga festen God made me funky. Här turnar han loss the turning tables med stöd av en uppspelt Cekes.

Veckans babe måste vara Marlies! Inte bara för att hon posar så fint i sin snygga tröja, utan också som tröst då hennes bil blev stulen häromnatten.

:) Dagens Yeay: En söndag utan måsten! Jag har planerat in denna dag i en hel vecka. En trött och slö bakfylledag. Vilket lyx! Jag har gått runt som i dvala. Promenixat runt i trädgården, ätit feta frits framför tv:n, kollat på en film för första gången på hundra år och inte gjort något vettigt alls. Mer såna här dagar, plijs!

:( Dagens Näj: I morse upptäckte jag, men framförallt Sita, att grannarnas påfåglar hittat in i vår trädgård. Sita i hetsig galopp efter den vackra, skräckslagna hanfågeln som VINGKLIPPTS (= lätt byte även om Sita båda varit blind och döv) och jag i panik kubbandes efter Sita. Stopp, nej, fy, inte! Fjädrarna yrde och vips så satt fina fågeln i Sitas gap. Tillslut fick jag loss hundfan som flög in i sin bur med huvudet före. Sen på med handskar och jaga runt på den handikappade men dock snabba fågeln som fortfarande irrade runt bland våra buskar. Därefter, med fågeln under armen, fick jag en in konversation med den ena grannen (den snälla av de båda pojkvännerna). Han var inte alls arg, det var ju på vår tomt som deras djur hade tagit sig in. Han tyckte snarare synd om mig, då han hade iakttagit hela cirusen. Jaja, så kan det gå. Jag hoppas bara att de vidtar åtgårder för fågeln, vare sig det blir reabilitering eller avlivning. Jag menar, jag vill ju inte att fågeln ska lida och plågas.

My so called new life

Först måste jag berätta något revolutionerande! Jag har börjat springa! Fatta! I tio års tid (sen jag slutade med fotbollen) har jag hatat att springa. Jag kan heller inte minnas att jag sprungit en enda gång de senaste 5 åren. Men i tisdags var jag stressad och försökte vinna in lite tid genom att springa med Sita under halva promenaden. Och till min förvåning upptäckte jag att det var riktigt kul! Så denna veckan har jag och Sita sprungit 4 gånger! Jag är så jäkla stolt över mig själv! Hoppas nu bara att denna känsla stannar kvar... För det känns ju nästan lite för bra för att vara sant.

Den här bilden symboliserar annars förra veckan ganska bra. Jag börjar bli otroligt trött på alla dessa studier. Och jag hade tänkt plugga på halvfart nästa termin men Icke sa Nicke - nästa kurs finns bara på helfart. Mmmm... mysigt. Men hur som helst, det gör ju att jag blir klar med studierna tidigare. Så det är bara att bita ihop. Om drygt ett år är jag klar och då ska här firas!

Jag älskar att bo på landet. När jag och Sita tar våra dagliga morgonpromenader passerar vi alla möjliga tänkbara djur: hästar, åsnor, getter, gäss osv. Men mina absoluta favoritdjur är kossorna! Dom är så härligt korkade och rädda, men samtidigt så otroligt nyfikna.

Sita poserar i majsfältet, sekunderna innan hon bestämmer sig för att jaga en kossa, vilket ledde till att hon sprang in i elstängslet. Som hon ylde! Så det lär hon nog inte göra om på ett tag.

I fredags hade vi möte om Vernissagen som vi ska ha den 7 november. Efteråt hamnade jag och Annelies på 5th Wheel. Så här nöjda blev vi när vi insåg att vi hade likadana tröjor på oss.

Detta är allas vår vän och barägare Freddy.

Och så här kan en oplanerad fredagskväll se ut
på den lokala baren i Oetingen.

Så veckans babe måste onekligen vara Annelies!

Annelies - Isn't it miel to be the babe of the month?!

Jag håller på för fullt att välja ut och redigera bilder för vernissagen. Dessa tre ska inte vara med, men de demonstrerar bra mitt nya favoritfilter i photoshop: stansa ut.

:) Dagens Yeay: Sidney är hemma idag, så jag slipper diska!
:( Dagens Näj: Bilderna för vernissagen måste bli klara denna vecka! Dessutom måste jag göra klart min broschyr som jag ska dela ut där. Jag måste också leta upp ett ställe där jag kan förstora bilderna och åka till IKEA och köpa ramar. Detta ska jag hinna med utöver alla andra sysslor! Hilfe!

Häxan har hittat hem

First a tribute to my very dear friend Bram!
You are now officially a Kinamockaskogen-babe! ;)
Jo, så är det! Han tyckte det var skam att jag inte visar mer bilder
på the crew. Så här är veckans babe: Brambo!

Det funkar fortfarande bra på jobbet. Trivs som fisken i vattnet med alla varierande sysslor. Jag både fotar, skriver och designar layout för tidningen plus att jag skapar andra trycksaker som exempelvis annonser. Här är en annons jag gjort om våra affär- och tidningsverksamhet, som ska publiceras i den fransk-belgiska tidningen Kiosque som tryckts i 20.000 exemplar.

Min fina vän Emelie hjälpte mig i helgen med att sitta modell. Denna bild ska vara med i en annons för våra tidningar. Vi köper plåtarna från alla europeiska tidningar via internet och trycker dem i vår egna monstermaskin. Vårt starkaste argument är att du får morgontidningen på MORGONEN, till skillnad från det traditionella tidningen som flygs hit till Belgien och dimper ner i brevlådan vid 17-tiden på kvällen.


I fredags deltog vi tillsammans med ett tiotal vänner i en traditionell häxmarsch. Saken är den att vår lilla by Bever var en stor häxby förr i tiden. Här brändes påstådda häxor till höger och vänster. Under den fem km långa marschen spelades det teater för att återskapa byns grymma historia. Här bränns ytterligare en stackars kvinna.


Alla skådespelare var lokal förmågor och de gjorde ett otroligt bra arbete! Allt var så in i detalj planerat och välgjort. Vi var hundratals som promenerade denna 3h långa runda, uppdelade i grupper om 20 personer. Alla grupper eskoterades av en utklädd häxa med lykta. På flera ställen bjöds också på tilltugg och drickbart. Dessutom skickades flaskor runt med genever, så vi höll oss varma i höstnatten! En teater spelades precis utanför vårt hus och där fick jag reda på en intressant sak: i båda våra grannars hus bodde det sk häxor. Och det känns ju lite sådär kul (efter lite genever tyckte jag emelletid att det var OTROLIGT häftigt och fascinerande). Jag undrar om det var dessa arma själar som kom tillbaks i förra veckan och placerade ut två stora döda råttor innanför vår grind...

:) Dagens Yeay: Efter att åkt runt som en galning hela gårdagen i jakt på kakel och golv till badrummet bestämde vi oss för att skippa festen och stanna hemma på kvällen. Jag pluggade och jobbade för tidningen istället. Låter kanske inte som ett Yeay, men att vakna upp en söndagsmorgon utvilad och klar med veckans alla måsten är UNDERBART!

:( Dagens Näj: Min rygg har blivit än värre, vilket jag inte trodde var möjligt. Nu undrar jag, hur ont ska man ha innan man borde gå till doktorn? Just nu gör det ont när jag böjer mig, lyfter armarna, vänder på huvudet eller bara sitter still... Är det bra att vara envis eller förvärrar jag det hela? Är jag stark eller bara dum?