Carneval Halle

En fredagskväll med mys och film. Inte ofta det händer, så det känns mer som fest än att verkligen gå ut. Vi somnade i soffan och la oss för en gångs skull i skaplig tid.

I lördags morse kom den italienska svartjobbaren som ska bygga ytterväggarna på Sidneys hus. Hans kollega var sjuk så Sidney fick hjälpa honom. Dom jobbade som galningar hela dagen och jag var god kvinna som kom med kaffe och croissanter mellan varven. Italienaren refererar till mig som frun, vilket märkligt nog gör mig lite glad. Det känns sådär vuxet och på riktigt. Detta trots att jag inte vill gifta mig eller ens tror på äktenskap.

På två dagar kom de så här långt. Galet tempo!

Jag åkte in till Enghien och storhandlade för Sidneys (föräldrars) matcheckar. På Delhaize stötte jag på Jordan, min söta och fina favoritservitör som äger Le Platani. Han presenterade sin fru och sin helt underbart sockersöta två månaders gamla dotter Emma. Det är ett populärt namn i Sverige också, säger jag. Jaha, fast här stavar vi utan H, svarar han. Ok då.

Jag köpte galet mycket mat och godis. Dessutom hittade jag presenter till Sidney: ett våffeljärn (inte ett sånt vi har där hemma, utan ett sånt där för riktiga belgiska våfflor) och en mojäng för duschen med massagemunstycke. Efter grabbarna grus jobbat 10 timmar bestämde sig Sidney för att klippa ner ena trädet på tomten "när man ändå är igång". Jag pluggade järnet och åt overkligt mycket godis.

Sent på kvällen lagade jag indiskt käk och sen provduschade vi nya duschen och jag stannade därinne så länge att jag nästan svimmade igen. Vi bestämde oss för att inte gå ut och satte istället igång med en ny målning.

Koncentration!

Skissen är klar nu, nästa vecka målar vi den

I söndags deltog vi i karnevalen i Halle. Det var två år sen jag var där sist ... det är skrämmande hur fort tiden går. Vi hade inte planerat att gå ut från början och hade därför inte förberett några kläder. Man måste vara utklädd! röt våra annars så sympatiska vänner. Med mycket vilja och lite fantasi var vi, fem minuter senare, påklädda och redo!

Voilà! Je m'appelle Björn Borg!

Y me llamo Fidel Castro

Många glad och muntra vänner samlades på Halles Grote Markt

Sidney och Fab, som äntligen kommit hem från sin asienresa. Inga större missöden hade hänt. Ja ... förutom att han föll sju meter ner, landade på örat, spräckte trumhinnan och fick åka på sjukhus. Men det är inget märkvärdigt ... inte när det gäller Fab.

Kim va typ nån superbrud

Mike var snyggast på stället. Här tilsammans med sin Katrien.

Cekes var, som alla andra år,

Raoul Duke i Fear and Loathing in Las Vegas.

Tyvärr har jag inte lyckats ta någon bild på honom framifrån.

Paradtåget cirkulerade runt på gatorna långt in på natten

Mike och jag

Efterfesten hos Cekes varade långt in på morgonen

Vi hade makalöst roligt allihop, men efter denna pärs behöver vi nog alla in på avvänjning. Jag har i tysthet lovat mig själv en nykter vecka eller två. Och utan rökning och utan en massa godis. Jag behöver rensa ut kroppen ordentligt. Snälla Gud, kan du ge mig lite jävlarannama och en gnutta karaktär?

:) Dagens Yeay: Fick godkänt på den senaste uppgiften i grafisk design.

:( Dagens Näj: Kallt och ruggigt och inte kul att promenera alls.