Mia åkte till Sverige igår för att fira sin 80-åriga moder. Hon fyllde kylskåpet, gav mig 50€ extra och lämnade mig med hundarna. Därför är jag i stan nu, vilket inte är så fel med tanke på att det just i helgen är Irisfestivalen.
Igår var det stora fixardan. Att det tar långt tid att defragmentera datorn! Jag sydde kläder, pluggade franska, skickade in arbeten för nätstudierna, lagade kycklingsoppa för ett helt kompani, skrev brev till barnen, letade musik till festen och brände skivor och blablabla...
På kvällen var jag hemma själv, eftersom Sidney jobbade sent igår, med reklamfilmen, och tidigt idag, med trädgårdsprojektet. Arbetsnarkoman! Hur som helst, efter en flitig dag förtjänade jag en liten trip ner till stan. Jag satte mig med en bok och ett glas vin på Zebra bar vid St Gery. Jag fotade lite och kollade på folk i min lilla ensamhet. Jag gillar det!
Tjockisen ville inte gå ur bild. Så det fick gå ändå.
En timme senare kommer två män fram till bordet:
- Hejsan! Vi ser att ni sitter ensam. Vi är på väg till en restaurang och undrar om ni har lust att hänga med?
Jag tackade nej. Tror dom att jag är nån jävla sällskapsdam? Men de förklarade att de är gamla affärskolleger som tröttnat på varandras kommentarer och diskussioner och att det hade varit trevligt med lite nya fläktar i sällskapet. Och restaurangen låg ju faktiskt bara runt hörnet.
Impulsiv (vissa hade kanske valt ordet galen istället) som jag är så följde jag med. Vi kom till en skitfin restaurang. Jag åt sallad, dom åt fisk. Bernard och Sebastian arbetar i fastighetsbranschen. De investerar i gamla kåkar i södra Schweiz som de renoverar upp och hyr ut. Bernard, 42, är den stora affärsmannen och investeraren. Sebastian, 38, är arkitekt. Jag och Sebastian delade en flaska 40€ vitt, medan Bernard drack soda. Bernard är en föredetta drog- och alkoholmissbrukare som varit helt ren i fyra år. Hans galna historier om fester, poliser och biljakter på tre jul fick mig att skratta så att tårarna rann. Men samtidigt är det såklart hemskt. Hans liv förstördes totalt av dessa år. Jag är starkt imponerad av hans styrka att lägga av. Sebastian är en familjefar med vacker fru och två små barn. Han berättade om sin ungdoms alla resor världen över. Efter middagen gick vi till Che Habana Café. Därefter ville de vidare till ett Jetset-ställe som ligger en liten bilresa bort. Då tackade jag för en helt underbar kväll och tog en taxi hem istället. Jag hade jätteroligt och killarna var grymt trevliga och artiga. Men jag sätter mig aldrig i en bil med främlingar. Så är det bara. (Lite förnuft finns kvar!)
Bernard och Sebastian - trevliga gentlemen
:) Dagens Yeay: Är på piggt produktivt humör!
:( Dagens Näj: Det är kallt på nedervåningen - där mitt rum ligger såklart.
Enkelglas och ingen värme. Det är betydligt varmare utomhus!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar