Jobbet balanserar upp studierna

Så var vårens första av fyra kurser avslutade! Den otroliga glädjen varade ungefär fem minuter, tills dess att jag öppnade nästa kursforum. Den nya läraren är heeelt ointresserad, förvirrad och aphård. Hela klassen irrar runt likt höns i forumen utan att veta vart vi ska ta vägen. Ingen vet riktigt hur han har tänkt och kraven som vi lyckats urläsa är rent overkliga. Vissa obligatoriska uppgifter kräver en hel del ref.litt. vilket han själv säger är heeelt frivilligt att införskaffa. Ber man honom om ett utvecklande eller förklarande svarar han med en fräsig mening följt av 3-4 utropstecken. Härligt! Jag antar (eller hoppas innerligt) att det kommer ordna upp sig, men fram tills dess råder stor förvirring i min skolbänk. Jobbet å andra sidan funkar hur bra som helst! Jag trivs som fisken i vattnet och jag känner mig betydelsefull i min post.

Vidare, så har mina fotografiska talanger verkligen inte imponerat någon denna vecka, varken kvalité- eller kvantitetmässigt. Det kan ju vara bra att ha i baktanken när man studerar följande bilder.

20 minuter på tåget och jag är inne i stan. Här är en bild från centralstationen i Bryssel. Stationen i sig har alltid varit väldigt skabbig, men nu har tydligen staden bestämt sig för att smycka upp den gamla baracken rejält. Otzi otzi otzi!

I fredags fyllde Anna-Stina (20!!!) år vilket vi firade med några drinks inne i Bryssels down town. Efter ett besök på Café Central tog vi oss till den flamländska studentbaren Monk där vi fastnade resten av kvällen.

Efter en tuff vecka av arbete och studier sitter ett glas vin sååå bra!
För att inte tala om det andra glaset!

I lördags mötte jag upp med ett gäng tjejer hemma hos Kim (här till vänster). Girls night out visade sig bestå av stora mängder Champagne och skitsnack. Senare drog vi vidare till Herne YH, där vi beskådade en känd DJduo-spelning. Förvånandsvärt nog var jag dock inte riktigt i form. Jag åkte därför hem relativt tidigt. Men det hjälpte inte skönhetssömnen för det, för väl hemma började jag och Sidney filosofera, dricka vin och diskutera allt mellan himmel och jord. Så blev klockan åter igen alldeles för mycket! Kul på natten, mindre kul på morgonen efter...

:) Dagens Yeay: Fick min första lön från ambassaden i dagarna. Så idag mathandlade jag i eufori! Vårt stackars lilla kylskåp som ekat en vecka fick ÄNTLIGEN påfyllning!

:( Dagens Näj: Ok, det är inte så kallt längre, idag var det runt +7-8 grader. Men på nätterna sjunker temperaturen något, och givetvis så har vår värmefläkt pajat. Orkar jag förklara hur kallt det är? Nepp.

Nog hinner vi njuta lite också

Först en bild från förra helgens middag med svärpäronen. Myspys-restaurang med flera halvplansvåningar och grymma stolar från gamla irländska kyrkor. Om jag kunde hade jag köpt upp ett gäng till vårt hus! Så om någon har vägarna förbi nån kyrka på Irland så köp dem till mig!

Under förra veckan spenderade jag en hel del på kontoret arbetandes med tidningen. Här är mina chifs John och Andreas. Pose!

I fredagskväll tittade vi förbi Ludos place. Vin var till vår förvåning en bristvara men Ludo hittade en gammal dammig flaska från -82! Vi lyckades hejda oss och nöjde oss istället med en utsökt 10-årig Porto.

I lördags gick Sidney och Cekes på Whiskeymässa i Gent, vilket var en födelsedagspresent från mig och Annelies. Det dracks uppenbarligen kopiösa mängder och grabbarna grus levde i eufori. Sidney "investerade" slutligen i en 21-årig single highland malt. (I thought we were poooor!!)

Medan grabbarna befann sig på mässan gjorde vi chicks stan.
Annelies satt modell för min artikel om vår tidningsverksamhet.

Sen filosoferade vi på en bar, men jag som hade fått rollen som fyllechaffis nöjde mig dock med pepsi. De heta glasögonen som Annelies provar var min investering! Förskräckligt coola i svart-brunt och gult. Ska jag ha på mig jämt!

Vidare överraskade Annelies mig med en liten present!
Bästa tjejen gav mig bästa plånboken!

Efter Gent-äventyret åkte vi vidare till Herfelingen där Annelies (alltså den andra - hon från Herne) och hennes orkester hade anordnat en Valentins matfest för att tjäna in pengar till deras Italienresa i sommar. Tillsammans med hundratals andra åt vi pasta och drack bubbelvin. Maten var värdelös men vad gör man inte för att sponsra sina vänner. Och här delar Annelies ut gratis limoncello till alla törstiga. Och sånt tackar man ju förstås inte nej till.

Vidare så kan jag avsluta inlägget med att berätta om mitt nya jobb! Jag började på den svenska ambassaden i måndags och det känns helt otroligt fantastiskt kul att få arbeta där! Det är en hel del att lära sig till en början och ibland blir det stressigt, men jag njuter! Äntligen lite utmaningar!

:) Dagens Yeay: Det nya jobbet tvingar min hjärna att gå på högvarv. Det är mycket att tänka på nu i början och detta leder till att jag somnar som en stock på kvällarna. Fatta! Sömnlösa, nervösa, kvällspigga Lotta sover som ett barn innan midnatt! Kanske kan detta leda till att jag kan varva ner bättre.
:( Dagens Näj: Idag kom jag i vanlig ordning hem till hunden efter jobbet. Vi pussades och myste och gick promenad. Sen när jag satt och pluggade såg jag förbryllat på när Sita fnattade runt och kliade sig i ett. Och så sekunden senare... kliar det inte lite i mig också? Så har hundfan fått loppor!! ÄR DET INTE DET ENA SÅ...

Snart blir vi varma!

Vanligtvis lyckas vi hålla humöret uppe och kämpar på med vårt husbyggandes. Det måste vi annars hade vi aldrig klarat av att leva detta tuffa liv. Sidney jobbar dagtid inom film och jag i affären eller med tidningen. Efter att ha ätit middag ihop på kvällen går han ut till huset och jobbar medan jag drunknar i studier. Så ser det oftast ut måndag till torsdag. Under helgen ska allt hända och vi flyger runt mellan affärer för att köpa material eller bygger tillsammans på huset. Emellanåt drar jag in till datorn för att plugga ett par timmar. Så ser livet ut och vi kämpar vidare. Samtidigt bor vi i ett skithus till lada. Den knappa isoleringen gör att den lilla värme vi lyckas få upp med kaminen sipprar ut lika fort som vatten genom en sil. Ladan har minimalt små fönster så vi har knappt nått naturligt ljus. Denna lada byggde Sidney om till ett spartanskt och provisoriskt boende tills det riktiga huset är klart. Det är grundat med billigt material som då och då resulterar i släppta kanter, bubbliga golv och sprickor i väggarna. Vi klättrar upp för en stege för att komma till sovrummet och vi somnar huttrandes tillsammans, tätt omslingrandes för att skapa så mycket värme som möjligt. Varje morgon är min första tanke: Jag hatar detta hus. Varje kväll passerar samma tanke i mitt huvud. Ändå biter vi ihop och försöker se framåt, försöker intala oss att snart är vi klara. För varje sten som läggs kommer vi ett steg närmare. För varje cent material vi köper så kommer vi närmare vårt mål. Vi försöker se det positiva i det tillfälliga eländet. Men så ibland så tar det stopp.

Det räcker med en liten kritisk kommentar från någon man tycker mycket om eller det faktum att man inser att man inte har råd med att köpa den där färska apelsinjuicen denna vecka. Eller att man vaknar upp iskall en lördagsmorgon och kliver i sina arbetskläder och går ut för att möta synen av en full karusell av 20 arbetare som bygger på grannhuset. De nya grannarna, ett doktorspar i 40-årsåldern, har tydligen rånat en bank för de smäller pengar till höger och vänster. Och givetvis har de stora familjer som kommer och hjälper till jämt och ständigt. Då står vi där, jag och Sidney. Ensamma. Handfallna. Uppgivna. Då. Känns. Allt. Förjävligt.

Vi är en oturlig kombination jag och Sidney. Han är ensamt barn så vi har inga syskon att be hjälp av. Hans föräldrar är arbetsnarkomaner och har fullt upp med sitt eget företag att de verkligen inte kan hjälpa till. Jag är en utlänning vars familj bor långt borta. Så här står vi ensamma. Fyra händer. Det är kanske inte så jävla konstigt att det tar tid och kraft... Ibland avundas jag mina vänner vars föräldrar och styvföräldrar och syskon och ingifta och fan och hans moster hjälper till he-la tiden. Och då kan jag tycka så otroligt synd om oss två. Sidney ser grannarnas flygande framåtmarsch som ett hån. Ett stort fett hånflin stirrar oss i ansiktet varje gång vi öppnar ytterdörren.

I denna blog har jag oftast en munter ton, full med hopp och positivitet. Och så måste den förbli. Annars bryter jag nog ihop. Det gäller att bara hålla ut lite, lite till. Snart är vi där! Snart flyttar vi in! Snart blir vi varma! Med detta långa inlägg vill jag bara förklara att även om jag lyfter fram allt det roliga och härliga med vårat liv (och av sånt har vi - tack och lov - trots allt i överflöd) så är vi inte mer än människor. Vi har det också tufft emellanåt. Vi är inga supermänniskor. Så om jag ibland beter mig konstigt eller törstar efter förståelse och stöd så är det därför: En bil kan inte köra utan bensin. Typ.

Nu över till något annat. Den senaste tiden har varit full av födelsedagar!

• Min syster har blivit tjugotolv och hon är värd att firas! Min jätteduktiga storasyster har precis klarat av att läsa upp Svenska B på komvux (till VG!) vid sidan av hennes heltidsarbete och alla sysslor som tvåbarnsmamma. Jag är jättestolt över dig! DU är bäst!
  
• Sidneys farmor har fyllt 90! Och det firades med ett stort kalas för 60 personer. Och för första gången (!) blev jag introducerad till Sidneys fars släkt. Vi hann med 2 av 5 rätter innan vi åkte hem och jobbade vidare med huset. Det bästa med den middagen var att jag övervann min rädsla för de fula, grå dvärgräkorna de jämt äts här - som dessutom var utsökta!
  
• Sidneys mamma har fyllt 57, vilket vi firade med fint restaurangbesök! Det dracks en massa Champagne. Vi åt pilgrimsmusslor i basilikasås till förrätt. Jag beställde något mysiskt till huvudrätt som ingen av oss fyra visste var det var. Efteråt sa kyparen att det var en slags stor guldfisk!! Baconinlindad med citron och inlagda tomater. Mycket smarrigt, vad det än nu var.
  
• Slutligen har även Annelies från Herfelingen fyllt år. Och det firade vi med en präktig fest på den lokala stationsbaren. Och då kan det se ut så här:

Annelies blev mäkta glad för presenterna!
Hon fick svenska snapsar och ett Bitch control kit!

Traditionsenligt köper födelsedagsbarnet ett antal kuponger på baren, för 1€ stycket. Sen delas dem ut till alla som kommer för att fira och för en kupong får du antingen en öl eller ett glas vin! Priserna här nere kan man inte pruta på. Och i vanlig ordning så drack varje deltagare upp en hel månadsranson av drinkar! Av glasen att döma låg Diedrik steget före...

Jag och Björn i mysiga stationsbaren Latjes

Och så här glad var Annelies i slutet av kvällen!

Och Diedrik avslutade kvällen med ett sjuhelvetes riff!

:) Dagens Yeay: Igår kom Oetingen crew hem. Redan i Frankrike började de ringa och tjata på att ses. Så igårkväll möttes vi upp för en drink och skvaller. Annelies hade bästa kommentaren! "Im so glad Im home! I fucking hate skiing!"

:( Dagens Näj: Har skaffat mig ett pepsi-beroende. Då jag vägrar dricka kaffe och då mitt hjärta slår dubbelskag av koffeintabletter så har jag börjat dricka löjliga mängder av pepsi. Måste försöka vänja mig av med denna last...

Im in fas!

Jag tippar försiktigt runt på tå. Nervösa blicken flackar fram och tillbaka och upp och ner. För något kommer att hända. Jag känner det på mig. För just nu ligger jag i fas med alla mina måsten, och det känns för bra för att vara sant. Så här enkelt kan det inte vara, så nu förväntar jag mig att ett plan ska störta över huset eller att bokhyllan ska välta över mig.

Jag är redan klar med måndagens och onsdagens deadlines i universtitetskursen. Vi läser just nu om interkulturell kommunikation och det är så fantastiskt intressant att jag nästan inte ens kan kalla det ett måste. Det är mer underhållning... Jag har också betalat alla räkningar (trots att det sved...). Och jag har sågat en massa ved i helgen, så nu vi kan behålla den lilla värmen vi lyckas sprida i denna förbannade vintermånad. Jag börjar bli så jävla trött på kyla. Åt helvete med alla som säger att "nu är vintern snart över". Statistiskt sett är februari den kallaste månaden om året. OCH VI ÄR BARA PÅ DEN FÖRSTA DAGEN! Hela Oetingen crew har åkt på en veckas snowboardsemester (här ska man som sagt göra ALLTING tillsammans) men jag är inte avundsjuk alls. Dom får gärna ha snön för dom själva. Sidney är väl inte lika oberörd av att vi missar tillfället, men det är inget att göra åt. Bygger man hus är detta saker som måste prioriteras bort.

Annars har veckan mest gått ut på att längta. Jag längtar tills fredag för då ska jag åka till IKEA. Jag längtar tills jag ska börja på mitt nya jobb. Jag längtar tills företaget har fixat klart väggarna så att sidney kan lägga golven och vi kan flytta in i det nya huset. Jag längtar tills jag får lön (fastän det bara är 2 dagar sen jag fick den förra). Jag längtar till värmen och sol. Har förresten haft flera drömmar om Malaga på senaste tiden. Igår morse vaknade jag upp och väckte Sidney med orden: Lova att ta mig till Malaga i år... som en födelsedagspresent... Han mumlade sömndrucket ja, sånu får han stå för sitt ord! Vi hinner inte med i vår men i höst ska vi ta en liten trip till den härliga stad jag för 10 år sedan kallade hem.

Sidney började i veckan på en ny fransk film, så nu har han, vilket också innebär jag, tre tuffa månader framöver oss. Men cChing i kassan, så vi är glada ändå!

I förra veckan jobbade han med en reklamfilm om städredskapet Swiffer, då de byggde delar av ett flygplan i Vincents atelje.

Detta är en reklamfilm de gjorde för den franska banken CIC för några månader sen. Det är alltid lika kul när de dyker upp på TV. Sidney hoppandes upp ur fåtöljen, hojtandes och stimmandes och pekandes på att den väggen har minsann han byggt, det möblemanget har han satt ihop och den skådespelaren är dum i huvet.

Detta är en annan reklamfilm, kommer tyvärr inte ihåg vilken och nu hittar jag den inte längre på youtube. Men det roliga är att den spelades in utanför Mr Bengts lägenhet inne i Bryssel.

Och så här såg det ut bakom kulisserna för filmen. Alla arbetare fick hjälpas åt att skapa stormkänsla genom att testosteronstint kasta runt bråte. "Productive day, wasn't it?!"

I lördags hade Ludo inflyttningsfest i sitt nya hus! Sidney, Ludo och Vincent är som de tre musketörerna. De bygger alla egna hus och hjälper varandra i vårt och torrt. Det är en glädje för oss alla att en äntligen kan flytta in till sitt slott! (Även om halva huset fortfarande behövs byggas klart). Här sitter Sidney och Ludo på golvet surplandes Champagne.

Pat och Sidney och mer Champagne. Det blev en hel del av den varan,
innan vi gick över till finklassigt rött vin.

Och så bjöd de på det bästa ostkalaset jag någonsin varit på!
Under, under, underbart gott!

Celeste och Clara höll låda hela kvällen. Mi godness, den energi de små krypen har. Jag blev anfådd bara jag tittade på dem!

Sist men inte minst en liten bild på lilla plutti.

:) Dagens Yeay: Har hittat en nya favoritchoklad. Ferrero Rocher låg länge på en förstaplacering, men har nu blivit nedskuffad av den österrikiske wunderbara chokladen Mozart! Jag fick en ask av min bror Per i julklapp, men har inte öpnat den förrän nu. Så gooooooood! TACK!
:( Dagens Näj: Så har man lyssnat på en massa bra musik hela veckan, inklusive de nya albumen från Everlast, Dido, Portishead och the Streets. Underbar musik för mina öron. Likt förbannat vaknar man upp på morgonen med en jävla idiotlåt på huvudet. Idag var det Toxic med Brittney Spears som nu hängt med he-la dagen! Varför?!?!