
Jag älskar att strosa runt på festivaler, äta exotisk mat, ta del av alla härliga spektakels och glo på folk helt enkelt. Det är otroligt roande att se alla klyschiga festivalbesökare: den vita killen i hafsigt gjorda dreads, den tribalstäckta matchomannen linne och flipflops, feministtjejen med hår under armarna och alla alternativistbrudar med haremsbyxor och scarf på huvet. Måhåhå, så originellt! Sen undrar jag, måste man verkligen vara svettig och sunkig för att det är festival? Jag menar, det är ju ok att man börjar lukta lite svett när man är på 5-dagars-festival eller att håret börjar bli lite flåttit sådär på andra, tredje dan. Men om man nu väljer Couleur cafés öppningsdag, vilket innebär att man med största sannolikhet kommer direkt från hemmet, måste man ändå se ut som söndagen på Roskilde?
Vidare är jag så glad att jag äntligen fick se Ben Harper uppträda. En fantastisk musiker, även om jag saknade hans gamla klassiker. Kvällens bästa konsert var emellertid Amadou och Mariam, som med deras varma utstrålning lyckades höja temperaturen riktigt rejält, och höjdpunkten var helt klart låten Sabali.


Vi mötte även upp med Annelies och Diedrik samt några andra gamla goda vänner och alla var på kalashumör. Summa summarum, kvällen var fantastisk och jag längtar redan till nästa år!
Så här roligt är det att ha kostym, tycker Sidney...

Hela stället var så vackert dekorerat, men man väntar väl sig inget annat med tanke på att majoriteten i sällskapet kommer från film- och konstbranschen.
Och så var ytterligare ett bröllop avklarat!
:( Dagens Näj: Sidney jobbar natt, då de gör en reklamfilm för Renault. Söndagar är vanligtvis mysdag med god mat och TV och mys i soffan... och det blir inte lika kul alls när man är själv.


1 kommentar:
Bonjour!love din humor...pussåkram fr"gaza remsan"(rivieran)
Skicka en kommentar