Gooikoorts 2009

I söndags pallrade vi oss iväg till den internationella folkmusikfestivalen Gooikoorts! Festivalen har sitt säte i vår kommun som heter Gooik och fyndigt nog så har de döpt festligheten till Gooikoorts, vilket betyder Gooikfeber men som också betyder "hösnuva" om man uttalar ordet med h i början istället för G. Och det gör man om man har bygdens grova bonnadialekt.

Anledningen till att jag älskar denna festival är den stora variationen av åldrar och personligheter. Här hittar du hippiesarna, partyfreaksen, nykteristförbundet, dragspelsnissarna, farfarsarna, gammelmorsorna, lillstrumpa och syster yster. Och alla har humöret i topp!

Vidare så är musiken helt fantastisk! Fiol, säckpipa, didgeridoo, nyckelharpa, dragspel och djembetrumma! Musikegenren är härligt schizofren med inslag av celtiska toner, afrikanska rötter, klassiska influenser, gammeltjoa, ska och ren rock. Detta canadensiska band spelade skiten ur publiken och jag var mäkta imponerad! Sen blir det ju extra roligt när de talar Quebecfranska. Deras ord sjungs liksom ut även när de bara talar, och de använder mjuka och runda uttal och det låter som om de gör narr av språket fastän de är gravallvarliga. Man blir bara så där tramsigt glad oavsett vad de säger.

Och att det dansades! Och här dansar alla med alla: vuxna med barn, kvinnor med kvinnor, par med par och farfar med mormor. Det skuttades och hoppades i diverse möjliga och omöjliga konstelationer.

En av anledningarna till att jag ville gå i år igen är alla dessa helsköna barfota hippiekids. Jag sa verkigen det: "Jag vill dit och glo på barfotabarn!" Och detta är det första jag ser när jag äntrar festivalen. Sweet!

På marknaden kunda man köpa en massa svinyra folkmusikinstrument, skivor, smycken och kläder. Hade jag haft mer än ett liv hade jag definitivt blivit folkmusikhippie... men har man bara ett liv så... ja, då räcker det att beskåda denna hamrlöst alternativa livsstil.

Lite Sagan om ringen över denna snubben... om än - återigen - en alternativ variant. Pinnen han har i handen är dock ingen käpp, utan ett instrument!

Mina grabbar tillsammans med kommunens Belleman. Bellemannen är han som sprider nyheten i stan (på medeltiden) och än idag är det han som inviger evenemang och tillställningar.

Även Sverige var representerad på plats! Förvisso av en engelsman som köpt en souvenir på sin semester i Sverige. Han pratade dock lite danska, så han blev typ godkänd ändå.

Det är en ganska snuttig liten festival, men ändå krävs stora vägvisare för att bana vägen. Hmmm... vart ska vi ta vägen?

Nja... här vet jag inte riktigt vad jag ville bevisa. Ja, mer än att vinet var gott och vi blev lagom fnittriga fram på eftermiddagen. Rommel betyder skräp på flamländska och uppenbarligen var det kul. För stunden.

Sist men inte minst, kolla in denna reklam! Amai, amai... Denna reklam hade blivit stämd efter noter (passande nog) i Sverige!! Ett litet flickebarn som drar upp kjolen, med texten: "Doesn't need a silly dress TO MAKE IT MORE INTERESTING!" Ja, jag vet inte vart jag ska börja i min kritik, så jag lämnar det åt er betraktare istället.

:) Dagens Yeay: Dagens återkommande motto: VIDGA SINA VYER! Jag och Sidney tjatade ihjäl varandra om hur bra och roligt det är att vi jämt hittar på nya saker, medan resten av Oetingen Crew sitter på lokalbaren 5th wheel. Visst, vi skojade friskt om detta men samtidigt så är jag helt allvarlig. Jag är så glad över att Sidney är lika impulsiv och öppen som jag. Annars hade vi aldrig kunnat uppleva allt roligt som vi gör. Som till exempel det här. Folkmusik rocks! Yea!

:( Dagens Näj: Jag och min åskrädsla. Så var vi där på festivalen och mörka moln började hopa sig. Medan grabbarna gick in i tältet bestämde jag mig för att sätta mig säkert i bilen en stund. Jag menar, IFALL det skulle bli åska. Med 20 meter kvar till bilen började regnet vräka ner. Jag nådde bilen dyngsur, lagom till att regnet slutade och solen tittade fram. När jag kom tillbaka till festivalområdet möttes jag av SNUSTORRA asgarvande så kallade vänner. Hmpfrrr!