För någon helg sen var vi hembjudna till svärpäronen på barbq igen. Man äter tills man mår illa och dricker gott till man mår bra igen. Här i Belgien ligger middagens fokus på det sociala planet. Är man hembjuden till någon på middag så äter man inte bara upp och går hem. Nej, man ska prata ett bra tag innan man ens startar grillen. Sen äter man fyrrätters och har pauser emellan. Att vara bortbjuden är ett heldagsäventyr, vilket ibland kan vara svårt för en tidspressad svenne som jag. Men jag börjar vänja mig. Och jag tycker verkligen det är riktigt trevligt att umgås med Annick och Johny. Bättre svärpäron finns nog inte.
Idag var vi bondvakt. Svärpäronen är iväg på husbilstrip... nånstans... så jag och Sidney höll ställningarna hemma på gården. Alla djur ska matas och det ska pysslas och fixas. Hästarna fick lite specialbehandling - Sidney klippte manarna.
Hästapållarna är väldigt fina. Kan fortfarande inte riktigt fatta att Sidney tävlat med dessa bjässar i så många år. Jag fashineras. På avstånd. För jag är rädd för dem. Men säg inget till dom andra...
För egentligen är det så här liten jag känner mig bredvid dessa beasts.

Och så här skakig jag är. Wii!

Sen bara måste jag visa upp ett litet foto jag hittade! Sidney trollunge kan inte ha varit gammal här. Ska bli kul att se hur mycket han uppskattar att jag blottar honom på bloggen. Särskilt med tanke på att flera av hans arbetskamrater ibland kikar in här.
Våra tre meter med vinrankor har vuxit så det knakar detta året!
Vi hade tappat hoppet om vårt gigantiska päronträd. Förra året var det stendött, och vi blev rådda att såga ner det. Eftersom jag tycker trädet är så vackert så sa jag nej. Och i år vaknade det till liv igen och gav en massa frukt. Är det möjligt?










