En söndag körde vi ner till den franska kusten och gick på en magnifik konsert av min älskade Manu Chao! Det är tredje gången jag ser honom live, och det är lika fantastiskt varje gång!
Konserten tog plats i staden Calais, där det provisoriska lägret för illegala invandrare "La jungle" ligger. Mano Chao gav genom denna konsert sin protest mot det bedrövliga hanterandet av lägrets avveckling, och det är både nyttigt och nödvändigt att ta till sig av hans humanitära åsikter. Chapeau, Mano. Om världen hade fler av sådana som du...
Mano gav, tillsammans med sina trogna bandmedlemmar, som vanligt allt! Två timmar av intensiv och kraftfylld musik. De spelade med både hjärna, hjärta och sina flinka fingrar. Enligt mig så har de återgått lite till den gamla hederliga, tuffa Manu Negra-eran. Musiken är lite hårdare, lite mer känslosam och, om möjligt, än mer intensiv. Jag var alldeles vimmelkantig till slut. Vimmelkantig, men lycklig. http://www.youtube.com/watch?v=-XX6nRJ99Ys&feature=related och
http://www.youtube.com/watch?v=ZEmCOhmzoK8&feature=related och
http://www.youtube.com/watch?v=tOgfueCuPV8&feature=related
:( Dagens Näj: Även om konserten var kanon så saknar jag Radio Bemba Sound System. Allt har väl sin tid och sin plats, men jag hade kunnat gett (nästan) vad som helst för att få höra Bidjis sång till den aukustiska versionen av "Por el suelo"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar