Intensivmysa på hemmaplan

Så har man avverkat en underbar vecka i Sverige! Det kändes otroligt bra att ta en paus från stresseriet i Belgien och komma hem till föräldrarna och bara känna sig som en liten dotter igen. Efter att ha hälsat på Kattanna och Magnus i Malmö intensivumgicks jag med familjen hela veckan och trots den korta tiden hann vi med hur mycket som helst.

Varje gång jag kommer hem förvånas jag över hur vacker och pittoresk vår lilla by är. Havet, stränderna, båthamnen, berget och skogen med ett överflöd av promenadstigar och utsiktsplatser! Det är som om jag förtränger det när jag är i Belgien, för att inte sakna ihjäl mig.

Det promenixades en hel del och här tas en paus vid Vassabacken.

Mor och far och njuter av utsikten ut över havet.

Och för att balansera upp alla nyttiga promenader åt vi en massa gott!

På restaurang Blå regn åt vi buffé till vi nästan sprack.

På fredagen fyllde pappa år! Den vita hatten fick han

av mig i födelsedagspresent.

Som vanligt åkte frisörsettet fram och vi lekte Salong Lotta.

Så här söt blev mamma efter besöket!

Det blev en del shopping också, för ovanlighetens skull! Jag köper aldrig något till mig själv men denna gången skämde jag bort mig lite grann.

Och här sitter jag med mina bästisar i baksätet,

på väg till shoppingen i Kristianstad.

Detta är alltså mina älskade barn Ellen och Emilia!

De är inte bara världens snällaste och roligaste barn,

de är också universums sötaste och finaste!!

Och slutligen två bilder på ungarnas katter.
Överst är lilla snällkatten Cappuccino
och nederst är opålitliga tjockisen Madicken.

:) Dagens Yeay: Strålande sol och lång morgonpromenad med Sita ute på fälten.
:( Dagens Näj: Efter en veckas studieuppehåll känns det tufft att sätta igång igen.

Tack gode gud för att jag är jag!

Handen läker fort! Imorgon är det meningen att jag ska till min doktor för ta bort stygnen. Min doktor heter - och detta är helt sant - Dr Luc van Ongeval. Ongeval betyder olycka på flamländska. Min doktor heter alltså Doktorn från olyckan. Hysteriskt roligt, tycker jag!

I fredags åkte jag med på ett cateringuppdrag för att tjäna in lite extra cash. En rikemansknös firade sin 40-årsdag med nära och kära i en herrgård i Vresse-sur-Semois som ligger i Ardennes i södra Belgien. Jag och Pieter - bästa teamet - stod för matservicen. Jag var orolig att handen inte skulle vara bra nog men det gick trots allt. Kamoufleringsplåster ersatte bandage och stressen ersatte värken. Gästerna bestod bland annat av det stora nationella bandet Clousseau, en programledare från Florida, en privatpilot som nästa år ska flyga kändisar från och till ett lyxhotell i Lappland och diverse brats och deras ingifta snyltare. Vidare tillkommer råttliknande hundar och krypande barn som självklart tillbringade 90% av tiden i köket runt våra ben. Jag är alldeles för trött för att återberätta helgens bravader så jag nöjer mig med att sammanfatta det med följande kommentarer:

• För att komma till Ardennes körde vi en bit genom Luxembourg så nu kan jag lägga till yttergligare ett land på min lista!
• Att spendera tid med arroganta rikemansbrats får mig att uppskatta min egen tillvaro så otroligt mycket. Jag är så tacksam för den jag är och för vad jag har. Det må vara lite men det är åtminstone äkta! Jag tror inte man kan vara lycklig utan att först ha misslyckats. Hur ska man annars veta hur det känns? Ingenting blir speciellt eftersom lyx blir vardag. Visst, jag samtalade med flertalet av dem och visst var vissa trevliga, men samtliga var (i olika grader) självupptagna, fåfängda och bortskämda.
• Jag har slagit mitt arbetsrekord som tidigare var 24 timmar på två dagar Nu jobbade jag 40 timmar på dryga två dygn!
• Gräslök är ett underskattat dekorationsattribut.
• Absolutister är idioter. Man behöver verkligen inte dricka sig redlös (de är lika idiotiska som nykteristerna) men människor som helt och hållet avstår från alkohol har ofta något fel i huvet. "Chefen" för helgens tillställningar visade sig vara ett praktexempel på detta. Det var inte förrän någon av hans vänner lurade på honom en joint under den sena lördagsnatten som han blev lite medmänsklig.
• Laurent Perrier's Champagne brut rosé - som jag tidigare varit så skeptisk mot - smakar otroligt gott! Och slår till i huvudet direkt!
• Varken jag eller Pieter har lokalsinne vilket vi konstaterade efter att ha lämnat herrgården och kört en halvtimma för att sedan upptäcka att vi passerade gården IGEN!
• Om man kör från franska staden Givet via Beauraing i Belgien till Wellin i Luxembourg har man avklarat tre länder på under en halvtimma.

Mitt och Pieters rum i herrgården

Herrgården var vacker (vilket man också förväntar sig när det kostar närmare 70.000 spänn att hyra för en långweekend!) och hade både en egen minipark och minispa. Jordnära och funktionellt inrett.

Naturmaterial och ljusa, öppna ytor.

:) Dagens Yeay: Att komma hem till min Sidney som jag saknat otroligt mycket denna helg. Att veta att jag tjänat in en halv månadslön på två och en halv dag. Att jag ska åka hem till Sverige imorgon! Att mina inlämningsuppgifter för den närmaste veckan är klara!

:( Dagens Näj: Átt tröttheten efter helgen gör mig otroligt trögtänkt. Att jag har tappat bort min kalender, där jag har all information - deadlines, planer, koder, födelsedagar!!! Att behöva lämna Sidney och Sita imorgon igen och att jag inte får se dem på en vecka.

Tur i oturen eller otur i turen?

När jag inte trodde det kunde bli mer uppskruvat så hände det här! Jag försökte fånga glaset som föll i luften men istället sprack det i min hand. Ett stort jack i lillfingret resulterade 12 stygn och 5 sprutor. Doktorn tyckte att jag gett honom en utmaning med det risiga såret.

Kul att man kan stimulera någon!

Doktorn ville sjukskriva mig i 2 veckor till en början men eftersom jag befinner mig i en gråzon mellan utflyttningen från Sverige och mutualitékontraktet - med ett nytt anställningskontrakt - får jag varken sjukersättning eller avdrag på räkningen. Så nu jobbar jag på med en hand och det funkar även om det gör ont. Men jag har en känsla av att det inte ens gör hälften så ont nu som det kommer att göra när räkningen dimper ner i brevlådan...

Ingen idé att hänga läpp. Det kunde varit värre. En sena kunde ha gått av, eller än värre det kunde ha skurit upp handleden istället för fingret. Så efter lite självömkan och intensiv smärta bestämde jag mig för att rycka upp mig. Hej och hå och nya tag (med EN hand!).

I veckan mötte jag upp med Mr B i Bryssel. Jag fick äntligen min studielitteratur som jag beställt hem till hans adress i Sverige! Nu kan jag plugga vidare! Jippi...? Vi åt halvtaskig indisk lunch men vinet var desto godare! Sen strosade vi runt i området vid Grand Place. Köpte underbart god choklad och fikade på ett mysigt ställe inne i brat-gallerian.

Ljuskronan på fiket bestod av värmeljushållare och bestick.
Pax för att ha en sån i nya huset!

Härmed utnämnder jag Bar Lisboa till världens snyggaste skyltlösning. Varför smälla en massa pengar på en neonblinkande-fastsvetsande-rostbefriande-guldsmyckande-krussidullande skylt när man kan skriva namnet direkt på väggen med graffitispray!?

I torsdags var jag hembjuden till Pieter och Daniel på mysmiddag. Det dracks champagne och åts tilltugg innan Pieter bjöd på utsökt tvårättersmiddag. Efteråt mös vi framför tv:n med märkeschoklad. Alla schlagerbidrag från '07 och '08 plöjdes igenom och sen introducerades jag för Diamond dogs! Amai! Härligt annorlunda kväll! Fast kanske inte så otippat ändå ;) På bilden syns den Boråsfödda pojkvännen Daniel tillsammans med deras Maine Coon som heter Simba. Miauw!

Sidney fortsätter ta hem blommor från jobbet.
Och jag fortsätter älska att plåta dem!

Sita har inte riktigt lärt sig det här med posering än. Hon skäms mest. Kanske är hon medveten över sina ENORMA öron!

:) Dagens Yeay: Har precis skickat in hemtentan i media och kommunikationsvetenskap!
:( Dagens Näj: Allt tar sån tid när man är skadad!! Och nu bävar jag för att hoppa i duschen...

Och där tog jag hem priset för smaklösaste påskkortet! YES!

I min bakfulla lilla bubbla roade jag mig otroligt mycket med att infantilt Photoshopleka. Säga vad man vill men det var fan så mycket roligare än att skriva financial summary i affärsengelska!

Så GLAD PÅSK lite sådär sent

från

Sita, moi et Saucisse!

Snart är det lugnt på husfronten igen!

Förra fredagen åkte jag och hälsade på i vår affär i Tervuren.
Vi har sammanlagt fem affärer - tre i anknytning till Bryssel,
en i London och en i Paris.

I Tervuren jobbar min goda vän Pieter (till vänster) som för övrigt pratar flytande svenska! Dagen till ära hade de vinprovning för den engelska damklubben som var generösa nog att bjuda in mig. Men det hela slutade förstås med att damerna gick hem och jag, Pieter, min chef Andreas och vinförsäljaren Joob tog över helt och hållet.
Fin uppvärmning inför kvällens vernissage!

Vernissagen var jättetrevlig och rätt så spännande för en oskuld som jag. Det bjöds på tilltugg och (mer) vin. Det pratades mest hela tiden - med potentiella kunder, nyfikna betraktare och andra konstnärer. Pieter, Annelies från Herne och ett gäng från Oetingen kom för att visa sitt stöd - och det är jag väldigt tacksam för. Jag sålde den blå tavlan, så nu kallar jag mig för en proffessionell konstnär! Yea!

Kvällen därpå åkte vi äntligen till Fuse, som är en omtalad klubb i Bryssel. Bra ställe med bra musik, men med Sverigepriser i baren. Vi lyckades få några fransktalade vänner att joina Oetingen Crew. Jag lovade att det inte skulle bli för sent. Och jag vet verkligen inte hur det går till, men helt plötsligt var klockan 7 på morgonen igen.

Efterfest! En tom ram som jag hittade i bilen blev plötsligt modellattribut och alla ville posa. Ett representativt urval: Marlies Cheese!

Bröderna Cekes och Steven

Brambo

Resten av förra helgen och denna har bestått av studier (som vanligt) och husarbete. Utan alla goda vänner som har hjälpt oss så otroligt mycket hade detta aldrig funkat! Här sliter Bosso, Faab och Vincent.

Nu är det gamla taket nedrivet och takfirman från Charleroi har börjat bygga det nya. De gör ett bra arbete och om 2 veckor är allt klart. Och då blir det lite lugnare med husbygget igen! Det är två män som bygger och en chef (som ser ut som en maffios) som står på marken och pekar. Igår fick jag reda på att chefen suttit i fängelse tre gånger!! För vad vet jag inte och det känns ju sådär tryggt. (Låsa dörrrren!)

Sita Sita Sita... Hon är go - när hon sover. Hon är fortarande besatt av skor (hundjävel) och hon fattar fortfarande inte varför hon inte (bokstavligen) kan hoppa i soffan. Hon har dock inte förstört så mycket ändå. Ja, förutom den externa hårddisken Sidney lånat av en arbetskamrat (!) Men hon är så enormt kärleksfull och rolig att det är värt det! Hon har dessutom börjat vänja sig riktigt bra vid att åka bil. Och nu hoppas vi bara på att resten av kroppen ska växa ifatt öronen.

I förra veckan jobbade Sidney med en reklamfilm för L'oreal och en sen natt var jag tvungen att hämta hem honom i nåt slott i Tjottahejti. För att make it up gav han mig blommor. Och som den bra flickvän jag är så glömde jag dem i bilen i ett dygn.

Fast jag måste säga att de står sig ganska bra ändå.

:) Dagens Yeay: Hercules And Love Affair med Blind
:( Dagens Näj: Mina jobbingskor läcker och det är blött ute...

Anabolasug!

När man står där och sliter med huset och känner hur varje millimeter av kroppen värker så blir man nästan sugen på att klämma i sig ett gäng piller så man blir stor och stark och orkar mer. Hur mycket fysiskt arbete jag än gör så får jag inga muskler. Nada! Niks! Och än en gång har jag fått det konstaterat: Jag är immun mot muskler.

Förra fredagen åkte jag in till Bryssel efter jobbet och träffade Soumi Sanna. Vi skvallrade över en drink på Café Central innan jag stressade vidare hem till Sidney och arbete. Denna härliga fredagskväll förvandlades till ett slitsamt helvete. Sidney hade tagit på sig ett galet jobb som bestod av att bygga 20 fläktar till en catwalk i Paris. Spännande och kul - om det inte vore så att han bara hade 48 timmar på sig!! Som tur var kom Cekes och Annelies till vår räddning och vi fyra arbetade oss igenom hela natten till klockan nio på morgonen. Med vin och kedjerökning och hög musik slet vi som djur med att bygga, måla, skruva och montera. En galen natt med otrolig stressnivå, men som också var så enormt rolig. Fast jag är glad om vi aldrig gör om det igen...

På lördagen (det som var kvar av dagen) började vi riva taket tillsammans med några vänner. Och i söndags jobbade vi igen i stort sett hela dagen denna gången med hjälp av svärföräldrarna. Denna djävulska helg resulterade i mitt livs värsta träningsvärk! Hela kroppen värkte, men värst var det med högerarmen. Den värkte så mycket att om jag hade kunnat så hade jag valt att amputera den. Att bara lyfta den var näst intill omöjligt. Först idag känns det ok i kroppen.

Till råga på allt så var vi också hundvakt den helgen. Charlie och Sita busade på hela helgen och när bulldoggen i måndags åkte hem blev Sita deprimerad. Man kanske skulle skaffa sig en hund till...
eller åtminstone en katt...

När man jobbar som vi gör är det lätt att man "glömmer" att städa. Fast för att få såna här fina spindelsnätsdekorationer måste man nog glömma bort det bra mycket längre än en vecka eller två. Oops.

På sena kvällar är det sömnkollaps som gäller. Sita får egentligen inte ligga i soffan, men här har hon försiktigt smygit sig upp och lagt sig tätt intill och då kan man ju inte köra ner henne. Måh!

I veckan har jag gjort kart tavlorna för morgondagens vernissage
och jag bestämde mig tillslut för dessa fyra.

Avslutningsvis, våra söta trädgårdsprylar. Svärmors inköp - som faktiskt passar in förvånansvärt bra i vår hippieträdgård.

:) Dagens Yeay: Allt är fixat för morgondagens vernissage!
:( Dagens Näj: Kalla helvetes väder! Vart kommer du ifrån?!